Det här inlägget handlar om frustration, murphys lag regerar!


Om ni kollar på klippet nedan så summerar det ungefär hur jag kände mig i fredags och lördags!



Började jobba vid 16:00 på fredag kväll, jag gick omkring och svor i gångarna för att inget kolli ville passa in i buren. Dagen fortsatte gå och sen upptäckte jag, shit fan det är en massa kvar och bara 5 minuter till skiftslut. Jag rejsade på allt jag kunde och stressade "HELVETES FÖRPACKNINGSJÄVEL". Tillslut blev ordern klar, men då hade alla slutat för 10 minuter sen. Jag letade efter last stationen, och när jag väl hittade den så var den överfull. Då sa jag för mig själv "nej fyfan det här händer inte, HELVETES JÄVLAR". Ställde av burarna i gången och det fick fan duga.

Eftersom bussen går när skiftet slutar så missade jag den, och ingen kunde komma och hämta mig. Missade bussen och fick gå hem vilket tog 2 timmar! Grädden på moset var att jag kom hem 00:50 och skulle gå upp 04:20 för att jobba morgonpass jippie! Jag la mig på sängen och somnade, vaknade samma sekund kändes det som. Flummade omkring på jobbet hela dagen, var helt förstörd. Men det gick bra ändå, fram tills jag gick in i en järnpelare när jag kollade åt ett annat håll. Gör fortfarande ont när jag rör vid pannan, trodde nån attackerade mig med ett järnrör eller att jag fick en redig snyting.

Sen efter arbetspasset fick jag skjuts hem, och levde lycklig i alla mina dagar.

Kommentarer
Postat av: hampe

Haha! Det är fan inte lätt.

2008-12-08 @ 19:12:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0