Hunden Olaio (en dröm jag minns!)


Nu medan jag kommer ihåg så ska jag försöka skriva ner vad jag drömde inatt. Drömmen handlade mest om att jag skaffade en hund, som jag inte kunde sköta om als. Kommer inte als ihåg något annat från den, alla detaljer är som bortblåsta.



Först gav jag den ett namn Olaio som jag senare glömde bort i drömmen. Så hunden lärde sig aldrig sitt eget namn för att jag slarvade så. Efter ett tag kom jag ju på att hundar måste äta och då kommer jag ihåg en scen här!

Vi drog fram en massa julmat framför nosen på honom, "hunden måste ju ha något" tänkte jag. Och letade fram ett gammalt torrt grovt bröd som var helt svart. Man riktigt såg missnöjet i hans ögon medans jag gav det till han. Sen åt han upp det och gick in i ett annat rum medans vi åt.

En gång såg jag att ytterdörren var öppen, och då tänkte jag "nu har han rymt!". Började tokleta i huset sen gick jag ut för att leta mer, var lite förtvivlad. Sen hittade jag honom tillslut och så kom jag ihåg hans namn igen "Olaio" ropade jag och han kom springande och hoppade på mig så jag ramlade bakåt. Med vilt viftade svans. Han var väl tvungen att göra sina behov eftersom jag aldrig hade rastat honom (!).

Kom på att jag skulle åka till hundman på Erikslund och köpa foder samt lite leksaker och ett ställe där an kunde sova. Och att jag skulle börja rasta honom och tänka på hans uppfostran så att han inte skulle bli en idiot hund som många har. Då började jag inse hur mycket jobb det skulle krävas för att sköta om honom, fick då en väldig ångest och ångrade mig djupt att jag skaffade honom.

Den här drömmen var ju bara ångest, ånger och skam. För att jag inte kunde ta hand om honom, hade dömt honom till ett dåligt hundliv. OCH för att jag gav honom svart bröd när jag fick äta julmat! Han var riktigt sugen på prinskorven. Tänk om det handlar om ett barn nästa gång där man blir världens sämsta farsa. Lär vara värre.

Det var en lättnad att vakna upp, blev alldeles glad för att den inte var sann. Hade ju varit förjävligt, ska inte skaffa hund än på tio år minst!

Mardröm light.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0